Jag avjnöt Paramores nya album och det var så att jag lät mina ögonlock vila lite på bussen från kungälv. Det fanns fullt om plats, och medans jag vilar kommer en äldrekvinna* på bussen med resväskor, bag, handväska och plastpåse. Jag har min väska bredvid mig på sätet (givetvis eftersom det nästan är tomt på bussen) Jag känner sedan plötsligt hur jag får någonting uppslängt i knät. Jag öppnar mina föredetta vilande ögonlock och i mitt knä har jag fått min väska uppslängd. Jag pluggar ur mina hörlurar och tittar på kvinnan* Hon stirrar på mig som om jag vore dum i huvudet och slänger sedan ur sig kommentaren jag visste skulle komma. (Tråkigt nog är alla kärringar så förutsägbara nu för tiden) “Tror du att du är den enda här på bussen eller?”  Bussen var totalt tom, inklusive lastbagageutrymmet för resenärer med mer packning. Jag mötte hennes blick i någon sekund. Sedan pluggade jag i mina hörlurar igen. 

*I detta fall sorterar jag in kvinnan under SurKärring-kategorin.

7 minuter senare skulle jag av bussen. Kvinnan* bredvid mig med allt bagage i knät tittade blindt ut över bussen medans jag försökte nå stoppknappen. “Jag ska av här, skulle du kunna hoppa ut lite” “Jadå du, det skulle jag kunna göra. *totalnonchalant blick* Du kanske kan vänta tills bussen har stannat” Vid detta laget hade bussen stått stilla i 10 sekunder. Vilket i bussvärlden är rätt länge. Och övriga resenärer hade redan stigit av. När jag sedan efter mycket om och men kommit förbi kvinnan* med packningen och stigit av bussen kunde jag inte hålla mig längre. Jag vände mig snabbt om i dörröppningen och sa lite meningsfullt högt “Det är så tur att man inte stöter på surkärringar så ofta”.